Feminismens antidemokratiska arv

Publicerat: 2012/12/10 i Uncategorized
Etiketter:, , , , , , ,

Tanken med denna blogg var till en början ren humor och satir, om än bitter och bitande sådan. De humoristiska inslagen finns kvar, men blandas med fakta och mer seriösa betraktelser.  Jag var trött och förbannad på det haveri som den svenska feministiska debatten genomgått sedan millennieskiftet, där hån, förlöjliganden, hat- och hetsretorik blivit legitimt bara feministerna själva sysslar med det, men där knappt någon kritik — än mindre ironi — accepteras ifall den riktas mot feministerna själva och deras fixa idéer. Dubbelmoralen sticker i ögonen.

Maria Sveland och hennes följe vet säkert mycket väl att de ljuger och smutskastar när de låtsas att feministkritiker och nynazister är samma andas barn — dummare än så är de inte, och enda avsikten med smutskastningen är att sabotera debatten. Det unga stjärnskottet på journalisthimlen Evin Rubar blev med sitt SVT-reportaget Könskriget 2005 hatad som ingen annan svensk journalist i modern tid, bara för att hon ensam vågade sätta fingret på de radikalfeministiska dumheter som alla ändå såg och visste om, men inte vågade ifrågasätta och diskutera.  Jan Guillou har gått i klinch med såväl högerdebattörer som Israelförespråkare, men den ilska han har väckt hos dem har varit en västanfläkt i jämförelse med de hån och verbala spottloskor som blev följden när han skrev några feministkritiska krönikor i Aftonbladet. Pär Ström skulle till varje pris mobbas ut från den feministiska debatten, och har givit upp. Och Assangefallet kunde överhuvudtaget inte diskuteras på något nyanserat eller sakligt sätt, eftersom kritik mot processen också var kritik mot den svenska genusdebattens överdrifter och hegemoni.

Detta är inte sund demokrati med intelligent och öppen samhällsdebatt, utan ett tillstånd av ren maktkamp genom propaganda och retorik.

*  *  *

Svenska feminister är långt ifrån ensamma om att sabotera viktiga samhällsdebatter på detta sätt, men de har haft en ovanligt stor framgång. Historiskt sett kan man också förstå varför denna situation har uppstått.

När kvinnorörelsen formades var den en av många dåtida rörelser med starka revolutionära inslag. De flesta kvinnosakskvinnor vid sekelskiftet 1900 förespråkade reformer på demokratisk väg, genom opinionsbildning i tidningar och böcker, genom fredliga demonstrationer, debatter och mötesverksamhet. Men en betydande del av kvinnorörelsen utgjordes av medlemmar och sympatisörer till den militanta organisationen Women’s Social and Political Union (WSPU), grundad av Emmeline Pankhurst och hennes döttrar Christabel och Sylvia som en utbrytningsgrupp ur den icke-militanta organisationen National Union of Women’s Suffrage Societies (NUWSS). Medlemmarna i WSPU kallades suffragetter. Mor och döttrarna Pankhurst förespråkade våld och olika former av sabotage för att uppnå sina mål. Suffragetterna odlade krigsretorik, såg till att sabotera möten, ordnade med våldsamma upplopp och utförde till och med självmordsattentat.  Det är lätt att glömma, men också feminismen har gått igenom en terroristfas.

Kvinnorörelsen lyckades få igenom praktiskt taget alla reformer den krävde, där kvinnlig rösträtt stod högst på dagordningen; men om det var med hjälp av suffragetterna eller trots dem är en öppen fråga bland historiker. Suffragetterna satte stark prägel på rörelsen, men de kvinnosakskvinnor som förhandlade fram reformerna med makthavarna var trots allt inte suffragetter.

Women11Suffragetter på krigsstigen

Politiskt befann sig mor och döttrarna Pankhurst på den radikala vänsterkanten. Vid denna tid kokade västvärlden av politiska motsättningar som skulle utmynna i två världskrig. Såväl radikal vänster som radikal höger präglades av starka revolutionära krafter. I Ryssland slog sig Lenin och bolsjevikerna fram till makten; i Tyskland och Italien gjorde nazisterna och fascisterna motsvarande.

Högerextremismen bekämpades i Andra världskriget, och det kalla kriget gjorde vänsterextremismen impopulär i västvärlden. På 60- och 70-talen började dock extremvänstern vakna till liv igen. Revolutionära och antidemokratiska idéer florerade, när inriktningar som marxism-kommunism, maoism och trotskism blev politiskt mode. Samtidigt och i nära samröre med dessa revolutionära strömningar formades den moderna feministiska rörelsen.

Gemensamt för alla dessa enskilda rörelser, inklusive nazismen och fascismen,  är att de än idag präglas av sin revolutionära historia. Det är helt enkelt därifrån deras aggressiva framtoning härstammar, även i de fall när rörelserna verkar på demokratins spelplan. Man har ofta mjukat upp eller tagit avstånd från renodlat antidemokratiska idéer; och medan det inte längre finns behov av fysiskt våld för att uppmärksamma sina åsikter, lever det verbala våldet kvar. Detta är anledningen till att det så ofta är så svårt att få till en förnuftig och saklig diskussion med en fascist eller vänsterradikal, eller för den delen en radikalfeminist. De lever i en kultur där det politiska samtalet inte handlar om tolerans och saklig diskussion med överenskommelser som mål; tvärtom utnyttjas öppenheten för maktkamp och propaganda, där den verbala smockan hänger i luften. På det sättet saboterar man viktiga samhällsdebatter och tar en omväg runt den demokratiska processen. Detta är naturligtvis inte alltid en medveten strategi, utan det handlar om politisk kultur och ”strukturer”.

Dagens feminister har ett revolutionärt arv i form av suffragetterna, men på 60- och 70-talen blev rörelsen dessutom korsbefruktad med den radikala vänstern. Då förstår man enkelt den aggressivitet, och vägran att föra en sund demokratisk dialog, som präglar genusdebatten.

Sir Patriarch Feelgood

ANDRA BLOGGARE OM , , , , , , ,

Annonser
kommentarer
  1. charlesrj skriver:

    Fantasttiskt insiktsfullt

  2. anonympgaanonymitetdettabetyderinteattjagintestårförminaåsikterutanattjagblivitutsattförtypmailsomjagskaknullaihjäldighorasåväljerattvaraanonymtack skriver:

    Hej!

    Jag skulle själv betrakta mig som en radikalfeminist, och om du vill ha en förnuftig och saklig diskussion så är jag absolut på, känner dessutom många andra som är det.

    Vad jag vill veta vad du menar med feministisk propaganda. Definitionen av propaganda är, om en läser på wikipedia ”Propaganda (av det latinska propagare, ‘fortplanta’, ‘utbreda’), är ett meddelande eller en framställning som är avsedd att föra fram en agenda. Den som sänder budskapet är som regel part i målet. Syftet är inte att informera utan att påverka, och innehållet brister ofta i saklighet, är avsiktligt ofullständigt eller rentav falskt. ”. Så jag vill veta, vad är det vi radikalfeminister sprider som brister i saklighet, är avsiktligt ofullständigt eller rentav falskt?

  3. Sir Patriarch skriver:

    Anonym: Du behöver inte citera en artikel hos Wiki för att specificera vad propaganda är; alla förstår utmärkt väl vad denna blogg syftar på när den hänvisar till ”feministisk propaganda”. Bloggen är dessutom fullproppad av exempel på radikalfeministiska dumheter, så sir Patriarch Feelgood behöver inte ge mer exempel än vad som redan givits. Skriv kommentarer till de bloggposter där dessa dumheter pekas ut, och vi kan ha en konstruktiv dialog.

  4. toklandet skriver:

    Till den anonyma:
    ”Så jag vill veta, vad är det vi radikalfeminister sprider som brister i saklighet, är avsiktligt ofullständigt eller rentav falskt?”

    Det är ingen som har lust att skriva en bok lika tjock som bibeln…

  5. Matte Matik skriver:

    Ja, det är sorgligt hur läget blivit. Många blev säkert lyckliga över att de lyckades tysta Pär och att Pelle kör på sparlåga men faktum är att de är sansade jämfört med det som kommer (redan kommit?) – då alla försök till dialog bryts och avfärdandet av fakta sker med hån så blir följden därefter (alla feminister är inte sådana, jag vet, men de som syns och hörs, de som är tongivande för rörelsen).

    Återstår att sänka sig till samma nivå eller ignorera eländet. Själv har jag gjort upp med feminismen för egen del och orkar inte bry mig så mycket mer – det kommer bara bli värre framöver innan de kommer att bli tvingade att kapitulera, även om det kommer att ta ett tag. Faktum är att de redan förlorat kampen om idéerna, däremot kommer de att sitta kvar vid makten ett bra tag.

    Det som gör mig mest bedrövad är vad de ställer till med genom att hålla på som de gör – de föder bara hat och förakt och när de sansade rösterna tystnar blir de motståndare som är kvar de som kör med samma taktik. Jag tycker det ser ut som det kan bli rätt otrevligt framöver, men som man bäddar får man ligga brukar det heta. Dessvärre kommer alla andra att drabbas också.

    Gott nytt år från mig och Genuslucia!

  6. […] Maria Sveland är den som är skyldig till hela det här näthatet efter programmet. Och oj vad hatad hon blev på den tiden det begav sig. Men då var det ju inte hat….då handlade det om […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s