Arkiv för januari, 2013

Låt oss vara seriösa igen. Detta är inte ett humoristiskt inlägg och jag undertecknar det för säkerhets skull inte heller med ”Sir Patriarch Feelgood”. Jag utgår ifrån att ingen trott att denna figur varit allvarligt menad på något sätt, annat än som ironisk retsamhet mot överkänsliga feminister.

Feminister och genusteoretiker talar gärna om ”patriarkatet”. Det definieras sällan och får väl ses som ett slags symbol för män med makt och det manliga förtrycket av kvinnor. Men historiskt sett har det aldrig funnits ett ”patriarkat”, utan många. De har existerat i form av klanledare, härskare och kungar och deras nätverk av lojala och inflytelserika män.

Det är här det blir problem med genusteorins patriarkat. Verklighetens män med makt har huvudsakligen varit intresserade av att bekämpa och förtrycka andra män och ”patriarkat” som kan hota deras makt. Detta är den givna förklaringen till att män i alla tider varit överrepresenterade bland såväl makteliten som på samhällets botten; det är ju också män som huvudsakligen sitter i fängelse och på parkbänken, begår självmord och lider av psykiska problem.

Kvinnor har hamnat i en mellanställning, eftersom kvinnor i lägre samhällsställning har varit till större nytta för männen med makt, än de fattiga och maktlösa männen; för sex, äktenskap och som barnaföderskor. Detta förklarar också varför det dröjde så länge innan kvinnorörelsen växte sig stark och inflytelserik. Vissa kvinnor i högre samhällsställning hade ända sedan renässansen (Christine de Pizan tycks ha varit först) yttrat missnöje över samhällets kvinnosyn; men i äldre tider och för det stora flertalet var det viktigare att undvika nöd och skaffa mat för dagen. Detta gjorde man enklast genom att samarbeta med män eller försöka gifta upp sig i samhället.

Detta är rimligtvis en mycket bättre modell av förhållandet mellan könen i samhället, än genusteoretikernas förenklade och stereotypa könsmaktsordning — att män som grupp skulle dominera över kvinnor som grupp. Men jag har en känsla av att detta inte riktigt faller feminister i smaken, eftersom det innebär att kvinnor faktiskt inte är samhällets stora förlorare, utan en stor grupp män. Det urholkar feministernas offerroll, och offerrollen är alltid politiskt tacksam att spela på.

ANDRA BLOGGARE OM , , ,

Annonser