Inlägg märkta ‘humor’

Tanken med denna blogg var till en början ren humor och satir, om än bitter och bitande sådan. De humoristiska inslagen finns kvar, men blandas med fakta och mer seriösa betraktelser.  Jag var trött och förbannad på det haveri som den svenska feministiska debatten genomgått sedan millennieskiftet, där hån, förlöjliganden, hat- och hetsretorik blivit legitimt bara feministerna själva sysslar med det, men där knappt någon kritik — än mindre ironi — accepteras ifall den riktas mot feministerna själva och deras fixa idéer. Dubbelmoralen sticker i ögonen.

Maria Sveland och hennes följe vet säkert mycket väl att de ljuger och smutskastar när de låtsas att feministkritiker och nynazister är samma andas barn — dummare än så är de inte, och enda avsikten med smutskastningen är att sabotera debatten. Det unga stjärnskottet på journalisthimlen Evin Rubar blev med sitt SVT-reportaget Könskriget 2005 hatad som ingen annan svensk journalist i modern tid, bara för att hon ensam vågade sätta fingret på de radikalfeministiska dumheter som alla ändå såg och visste om, men inte vågade ifrågasätta och diskutera.  Jan Guillou har gått i klinch med såväl högerdebattörer som Israelförespråkare, men den ilska han har väckt hos dem har varit en västanfläkt i jämförelse med de hån och verbala spottloskor som blev följden när han skrev några feministkritiska krönikor i Aftonbladet. Pär Ström skulle till varje pris mobbas ut från den feministiska debatten, och har givit upp. Och Assangefallet kunde överhuvudtaget inte diskuteras på något nyanserat eller sakligt sätt, eftersom kritik mot processen också var kritik mot den svenska genusdebattens överdrifter och hegemoni.

Detta är inte sund demokrati med intelligent och öppen samhällsdebatt, utan ett tillstånd av ren maktkamp genom propaganda och retorik.

*  *  *

Svenska feminister är långt ifrån ensamma om att sabotera viktiga samhällsdebatter på detta sätt, men de har haft en ovanligt stor framgång. Historiskt sett kan man också förstå varför denna situation har uppstått.

När kvinnorörelsen formades var den en av många dåtida rörelser med starka revolutionära inslag. De flesta kvinnosakskvinnor vid sekelskiftet 1900 förespråkade reformer på demokratisk väg, genom opinionsbildning i tidningar och böcker, genom fredliga demonstrationer, debatter och mötesverksamhet. Men en betydande del av kvinnorörelsen utgjordes av medlemmar och sympatisörer till den militanta organisationen Women’s Social and Political Union (WSPU), grundad av Emmeline Pankhurst och hennes döttrar Christabel och Sylvia som en utbrytningsgrupp ur den icke-militanta organisationen National Union of Women’s Suffrage Societies (NUWSS). Medlemmarna i WSPU kallades suffragetter. Mor och döttrarna Pankhurst förespråkade våld och olika former av sabotage för att uppnå sina mål. Suffragetterna odlade krigsretorik, såg till att sabotera möten, ordnade med våldsamma upplopp och utförde till och med självmordsattentat.  Det är lätt att glömma, men också feminismen har gått igenom en terroristfas.

Kvinnorörelsen lyckades få igenom praktiskt taget alla reformer den krävde, där kvinnlig rösträtt stod högst på dagordningen; men om det var med hjälp av suffragetterna eller trots dem är en öppen fråga bland historiker. Suffragetterna satte stark prägel på rörelsen, men de kvinnosakskvinnor som förhandlade fram reformerna med makthavarna var trots allt inte suffragetter.

Women11Suffragetter på krigsstigen

Politiskt befann sig mor och döttrarna Pankhurst på den radikala vänsterkanten. Vid denna tid kokade västvärlden av politiska motsättningar som skulle utmynna i två världskrig. Såväl radikal vänster som radikal höger präglades av starka revolutionära krafter. I Ryssland slog sig Lenin och bolsjevikerna fram till makten; i Tyskland och Italien gjorde nazisterna och fascisterna motsvarande.

Högerextremismen bekämpades i Andra världskriget, och det kalla kriget gjorde vänsterextremismen impopulär i västvärlden. På 60- och 70-talen började dock extremvänstern vakna till liv igen. Revolutionära och antidemokratiska idéer florerade, när inriktningar som marxism-kommunism, maoism och trotskism blev politiskt mode. Samtidigt och i nära samröre med dessa revolutionära strömningar formades den moderna feministiska rörelsen.

Gemensamt för alla dessa enskilda rörelser, inklusive nazismen och fascismen,  är att de än idag präglas av sin revolutionära historia. Det är helt enkelt därifrån deras aggressiva framtoning härstammar, även i de fall när rörelserna verkar på demokratins spelplan. Man har ofta mjukat upp eller tagit avstånd från renodlat antidemokratiska idéer; och medan det inte längre finns behov av fysiskt våld för att uppmärksamma sina åsikter, lever det verbala våldet kvar. Detta är anledningen till att det så ofta är så svårt att få till en förnuftig och saklig diskussion med en fascist eller vänsterradikal, eller för den delen en radikalfeminist. De lever i en kultur där det politiska samtalet inte handlar om tolerans och saklig diskussion med överenskommelser som mål; tvärtom utnyttjas öppenheten för maktkamp och propaganda, där den verbala smockan hänger i luften. På det sättet saboterar man viktiga samhällsdebatter och tar en omväg runt den demokratiska processen. Detta är naturligtvis inte alltid en medveten strategi, utan det handlar om politisk kultur och ”strukturer”.

Dagens feminister har ett revolutionärt arv i form av suffragetterna, men på 60- och 70-talen blev rörelsen dessutom korsbefruktad med den radikala vänstern. Då förstår man enkelt den aggressivitet, och vägran att föra en sund demokratisk dialog, som präglar genusdebatten.

Sir Patriarch Feelgood

ANDRA BLOGGARE OM , , , , , , ,

En mjukstart, som måhända ger mer gymnastik för himlande ögon än för skrattmusklerna. Debattören Per Ghosh försöker förklara för en ung feministisk bloggerska att våldtäkt måste definieras på ett tydligt sätt, och att det inte bara kan handla om vad den enskilda kvinnan väljer att kalla våldtäkt:

Cohen

Ibland är logiken ens värsta fiende, som synes. Men varför bry sig om förnuft och eftertanke när man är kvinna?

doda

En annan ung feminist tänker till (typ, liksom elr nåt) och kommer fram till ett radikalt utbildningspolitiskt krav:

tamponger

Nej, tacka vet jag denna osedvanligt välformulerade unga grabb på 10 bast, som kommit till insikt om livets förnedring och bitterhet:

kollektivtrafiken

Sir Patriarch Feelgood

ANDRA BLOGGARE OM , ,

Naturens under

Publicerat: 2012/12/05 i Uncategorized
Etiketter:, , , ,

Manligt och kvinnligt är bara ”sociala konstruktioner”? Tvivelaktigt. Här är en mycket konkret förklaring till varför kvinnor inte är bra bilmekaniker:

women-fix-cars

Sådana konstnärliga former är trevliga och har till och med en biologisk nyttighetsaspekt (kvinnor är mer däggdjur än män), men de fungerar inte i alla sammanhang. Vi män är så utmärkt konstruerade att vi slipper såväl mensvärk och barnafödande som amning och klimakteriet. Det är tydligt att kvinnor är däggdjur, medan män är människor.

blogmenopausal

Sir Patriarch Feelgood

ANDRA BLOGGARE OM , , , ,

Kossan Mu

Publicerat: 2012/11/29 i Uncategorized
Etiketter:, , ,

Malena Rydell hoppar över skaklarna

Malena Rydell — som vid denna tid blev chefredaktör för den feministiska tidskriften BANG — recenserar en konsert med popmusikern Anastacia och avslöjar den kvinnliga avundsjukans svartaste bråddjup:

… vad som helst kan ge mig tinnitus, bara inte detta vrål från helvetet. Anastacia skulle kunna väcka människor i koma — och få dem att vilja somna om igen. Hon skulle kunna skrika ikapp med vem som helst — Tom Jones, Meatloaf, ett kärr fullt av kväkande grodor — och hennes belgian blue-stämband skulle pulvrisera varje utmanare innan de hann harkla sig.

Det här är hennes första världsturné, och den är en grundlig uppgörelse med alla lagar om god smak. Koreografin är ogenomtänkt och kläderna en orgie i assymetriska och spräckliga viskosblusar. Hon kombinerar hatt med bandana, något som liknar en amningsbehå med jultomteplatåskor. Det visuella är en lyckad gestaltning av musiken.

Å ena sidan ger Anastacia intryck av att vara en riktig ödla — med en utstrålning som är lika mycket Dee Snider som en blandning av Donatella Versace, Dame Edna och Jerry Hall. Man anar en superbitch bakom jag-vill-vara-en-förebild-fasaden. Men denna faller tyvärr aldrig. Det blir pekoralsånger om världens barn. Powerballader om hennes cancer. Ett sällsynt slappcyniskt antikrigsnummer med obligatoriskt potpurri av krigsofferporr i bakgrunden, en bön till Jesus och ett textat budskap: ”Make a difference”.

Sikken tur att Rydell är feminist och kvinna; om en man skrivit detta skulle han stämplas som kvinnohatare för tid och evighet.

ANDRA BLOGGARE OM , , ,

Sakta men säkert framåt

Publicerat: 2012/11/28 i Uncategorized
Etiketter:, ,

Efter en veckas registrering hos Bloggportalen äntrade Vita Kränkta Argbiggor (VKA) i morse topp 50 över feministbloggar i Sverige. Det är alltid något. Men det viktiga nu är att nå feministbloggarnas topp 10, och ungefär detsamma vad gäller humor- och politikbloggar.

Eftersom VKA redan inledningsvis arbetade i motvind p.g.a. sitt avståndstagande från opportunism och ideologiskt rövslickeri, kommer den förstås aldrig att bli lika framgångsrik som sajten den satiriserar: Vita Kränkta Män. Men alltmedan feminismens svenska apostlar låter sig frivilligt lobotomeras och hora ut sig för den personliga vinningens futila skull, har Sir Patriarch Feelgood sin stolthet i behåll. Det har egentligen ni också, kära läsare.

Så var inte rädda för att dela med er av inläggen på Twitter och Facebook. Tänk också på att självcensur är den mest lömska formen av censur.

Sir Patriarch Feelgood

ANDRA BLOGGARE OM , ,

Bloggen finns som tidigare anmälts också på Twitter, VitaKranktaArga. Sir Patriarch Feelgood har med växande förundran botaniserat bland blomstren och törnerna, och väljer speciellt ut dessa till allmän beskådan:

Mellersta tjejen har en poäng, liksom ba, men Che Guevara var för jävlig mot homosexuella vilket förstås borde vara ett problem för vänsterns vurm för sexuella minoriteter.

Här ser man ett exempel på att Maria Svelands och Kawa Zolfagarys kampanj har lyckats, där de försökt få folk att tro på något slags icke närmare specificerad koppling mellan feministkritik och högerextremism:

Kan alltså inte feminister vara rasister? Nja…

Nej, åter till något mer upplyftande:

Och för jämställdhetens skull några märkliga citat från män. Första citatet skrevs av en vildvuxen rockmusiker, som tydligen insett feminismens värden:

Och här gör en stackars Medelsvensson sitt bästa för att anpassa sig:

Och… tja, vissa citat är bara konstiga:

ANDRA BLOGGARE OM , , , , ,

Ockhams rakkniv

Publicerat: 2012/11/25 i Uncategorized
Etiketter:, , , ,

”Vi tjejer har bredband i huve’t!” Men…

… Vad är bäst?

ANDRA BLOGGARE OM , , , ,