Sir PatriarchLåt oss vara seriösa igen. Detta är inte ett humoristiskt inlägg och jag undertecknar det för säkerhets skull inte heller med ”Sir Patriarch Feelgood”. Jag utgår ifrån att ingen trott att denna figur varit allvarligt menad på något sätt, annat än som ironisk retsamhet mot överkänsliga feminister.
Feminister och genusteoretiker talar gärna om ”patriarkatet”. Det definieras sällan och får väl ses som ett slags symbol för män med makt och det manliga förtrycket av kvinnor. Men historiskt sett har det aldrig funnits ett ”patriarkat”, utan många. De har existerat i form av klanledare, härskare och kungar och deras nätverk av lojala och inflytelserika män.
Det är här det blir problem med genusteorins patriarkat. Verklighetens män med makt har huvudsakligen varit intresserade av att bekämpa och förtrycka andra män och ”patriarkat” som kan hota deras makt. Detta är den givna förklaringen till att män i alla tider varit överrepresenterade bland såväl makteliten som på samhällets botten; det är ju också män som huvudsakligen sitter i fängelse och på parkbänken, begår självmord och lider av psykiska problem.
Kvinnor har hamnat i en mellanställning, eftersom kvinnor i lägre samhällsställning har varit till större nytta för männen med makt, än de fattiga och maktlösa männen; för sex, äktenskap och som barnaföderskor. Detta förklarar också varför det dröjde så länge innan kvinnorörelsen växte sig stark och inflytelserik. Vissa kvinnor i högre samhällsställning hade ända sedan renässansen (Christine de Pizan tycks ha varit först) yttrat missnöje över samhällets kvinnosyn; men i äldre tider och för det stora flertalet var det viktigare att undvika nöd och skaffa mat för dagen. Detta gjorde man enklast genom att samarbeta med män eller försöka gifta upp sig i samhället.
Detta är rimligtvis en mycket bättre modell av förhållandet mellan könen i samhället, än genusteoretikernas förenklade och stereotypa könsmaktsordning — att män som grupp skulle dominera över kvinnor som grupp. Men jag har en känsla av att detta inte riktigt faller feminister i smaken, eftersom det innebär att kvinnor faktiskt inte är samhällets stora förlorare, utan en stor grupp män. Det urholkar feministernas offerroll, och offerrollen är alltid politiskt tacksam att spela på.
ANDRA BLOGGARE OM feminism, genusforskning, jämställdhet, patriarkatet
Vita kränkta argbiggor 
Varför talas det inte om två stora jämställdhetsproblem? Män lever i genomsnitt ett kortare liv än kvinnor. Dessutom tar dubbelt så många män livet av sig än kvinnor. Men feministerna är tysssta. Varför?
Ps. Feminism innebär att byta ut patriarkat mot matriarkat. Man tar även över det som man klagat på hos männen men gör det nu till sitt eget och vips så är det helt OK. För det är ju kvinnor bakom. Ds.
Helt bra analys. Jag tror: Feminister förtiger problemet att det också är män som mår sämst i samhället, eftersom de inte kan handskas med det. De är helt upptagna med att utmåla kvinnor som de som har de sämst och är mest orättvist behandlade i samhället — inte för att det verkligen är så, utan för att offerrollen är politiskt tacksam att spela på.
@ Sir Patriarch
Ibland känner jag mig som världens förlorare, för trots att jag är man har jag på något sätt misslyckats med att hitta en räkmacka att glida omkring på och fått nöja mig med en vanlig sträv ostmacka i stället. Den är nog helt OK, men den har liksom inget glid, utan jag måste ständigt arbeta mot friktionen om jag vill nå någon vart.
Kunde inte ni där i patriarkatet hjälpa till med en rejäl räckmacka, för det lär inte råda någon brist på sådana?
Fint blogg, för övrigt. hittade hit först idag.
Rick:
Så du har fått ost på din macka du… Är det lyckost kanske? Jag försöker glida omkring på en knäckemacka utan smör, där snackar vi dåligt glid och strävt… 😉 Så jag skulle också gärna få kontakt med någon ansvarig inom Patriarkatet så att man åtminstone fick lite smör på mackan.
Dagens patriarkat består av (feministiska) kvinnor som förtrycker kvinnor.
[…] ”Patriarkatet” är inte först och främst intresserade av att förtrycka kvinnor, utan andra män som kan hota deras ställning. När väl andra män är utsorterade — helst redan i […]
Riktigt bra skrivet!
Är det ok att citera detta och sprida?
Ja detta eviga patriarkat jag går runt och letar och letar försöker att hitta rätt ingång till klubben för mäns allsmäktiga makt och rikedom men jag hittar den helt enkelt inte. Kanske är det ett hemligt handslag som krävs eller tre rekomendationer från befintliga patriarker vem vet men jag hoppas att jag som man i framtiden får tillgång till detta patriarkat jag tydligen har all rätt till i egenskap av att vara född man.
Även jag hittade hit för första gången idag och ger bloggen två tummar upp, snygg design och framförallt uppfriskande att se hur fler engagerar sig lite med att ”retas” lite med den fullkomligt sinnessjuka företelsen den svenska tok/radikal-feminismen.
Blir ett bokmärke på denna.
Anders Senior: Självfallet, sprit ded vidare! Det är meningen.
Juan Carlos: Problemet med denna blogg tycks ha varit att den kom för tidigt i allmänhetens ögon, egentligen mitt uppe i tidernas största radikalfeministiska hysteri i Sverige. Något senare där garden var sänkt eftersom de trodde att motståndet var bekämpat, skulle denna blogg haft bättre genomslag.
Jag förväntade mig att förlora en massa vänner och bekanta, men de som egentligen höll med om det jag skrev vågade och vågar inte visa det inför omgivningen. Och som det är nu befinner sig den rättrådige i den märkliga situationen att man påpekat en rad saker som är helt korrekta och vederhäftiga, och just därför räknas som den största skurken av alla i sammanhanget.